Förlossningsberättelse del 1
Hej! Länge sen sist.. Tiden springer iväg och Luna har redan hunnit bli över tre månader gammal! Känns som att veckorna och dagarna bara flyger förbi. Några har önskat en förlossningsberättelse så jag tänkte att jag skulle dela med mig av hur det gick till när Luna kom till världen! Ni får del 2 imorgon, annars blir det för mycket att läsa.
Redan på nyårsafton säger jag till Oscar att han inte kommer behöva gå tillbaka till jobbet efter sin julledighet för jag har bestämt mig för att föda natten till den 2a januari. Jag hade bara fått en känsla av att det skulle sätta igång då och jag skojade även med våra vänner som var här om det på nyårsafton. Jag bad min svägerska göra inbakade flätor på mig när klockan hade slagit över till den första januari. Hon frågade varför och jag sa att jag ville ha håret uppsatt när jag skulle föda.
Vi var hemma hela dagen den första januari och tog det lugnt och Oscar förberedde sig för att börja jobba dagen efter. Han satt och spelade dator och jag låg i soffan brevid när jag började få lite molvärk bak i ryggen. Klockan var då 21.00 men jag hade ju ont i princip dom två sista månaderna så jag tänkte inte så mycket mer på det. När klockan närmade sig 23.00 gick vi och la oss eftersom att han skulle upp tidigt.
Han somnade på en gång men jag hade en annorlunda känsla i kroppen. Jag kunde inte riktigt komma till ro, så jag låg och kollade resor på min telefon och skrev samtidigt med min gudmor och min storebrors tjej som också var höggravid. Jag började få mer ont bak i ryggen så jag gick upp och tog en alvedon och hoppades att det skulle gå över. Lyckades somna i en timma innan jag vaknade igen men molvärken satt kvar. Det gjorde inte så värst ont utan var mest irriterande så jag hämtade min vetekudde och la den bakom ryggen för att se om det skulle gå över med lite värme.
När klockan närmade sig 03.00 hade jag tröttnat rejält. Jag gick upp och kissade men tyckte att det liksom fortsatte rinna lite när jag gick tillbaka till sängen. Skrev till min gudmor att jag tror jag kommer föda idag och samtidigt skrev jag till Mickis att jag trodde vattnet hade börjat sippra. Hon svarade "kan det inte bara säga splash så går vattnet?" och tio minuter senare, kl 03.33 sa det verkligen splash och jag sprang upp till toan. Det gick inte ta miste på att det verkligen var vattnet som gick. Bara någon minut efter fick jag min första värk och då gick jag tillbaka in i sovrummet.
Jag skakade lite försiktigt på Oscar för att väcka honom men han ville inte vakna. Jag fick tillslut ruska på honom ordentligt och berättade att vattnet hade gått. Han var nyvaken och trodde bara att jag skojade så han sa att han skulle somna om för att han skulle upp och jobba och att jag borde haft ondare om vattnet hade gått. Några sekunder efter att han sagt det fick jag min andra värk och då förstod han att det var allvar. Han ringde till Östra Sjukhuset och berättade stt jag var i v.36, hade haft vattenavgång och att värkarna kom med tre minuters mellanrum och vi blev ombedda att omedelbart åka in.
Det eskalerade snabbt och värkarna kom på en gång med tre minuters mellanrum. Oscar fick hjälpa mig på med ett par byxor och en tjocktröja för jag orkade inte klä på mig själv. Samtidigt som han började plocka i ordning det sista som skulle med så började jag ta mig mot ytterdörren. Jag stod lutad mot soffan och hann få några värkar innan det var dags att åka iväg. När klockan var runt 4 så åkte vi mot mina svärföräldrar där vi skulle lämna av Hector. Oscar frågade om han kunde få springa in och berätta att det var dags och ut kom han tillsammans med min underbara svärmor som gav mig en puss på kinden och en "lycka till kram".
Vi styrde mot sjukhuset och värkarna kom allt tätare. Jag bad Oscar köra så snabbt han kunde, men jag sa gång på gång att han skulle köra säkert samtidigt. Vi lyssnade på musik och jag halvlåg ner i bilen. Jag försökte andas mig igenom värkarna och när vi körde över bohusbron hade jag värkar varannan minut. Jag trodde att jag skulle behöva föda i bilen.
Kommentarer
